Brunbjörn
Den mest utbredda björnarten i världen, med underarter som grizzlybjörn och den europeiska brunbjörnen som lever i Sverige. Vikt: upp till 300 kg.
Utforska björnens värld: från den svenska skogens brunbjörn till isbjörnen på Arktis is.
Upptäck merBjörnar (familjen Ursidae) är stora, kraftfulla rovdjur som finns på flera kontinenter, från Nordamerikas skogar till Europas och Asiens vildmarker. Det finns åtta björnarter i världen, och de varierar kraftigt i storlek, färg och levnadsmiljö. Gemensamt för alla björnar är deras kraftiga kroppsbyggnad, skarpa klor och utmärkta luktsinne – en björn kan känna doften av mat på flera kilometers avstånd.
Trots sitt rykte som farliga rovdjur är de flesta björnarter allätare och lever till stor del på bär, nötter, rötter, fisk och småvilt. Endast isbjörnen är ett renodlat rovdjur.
Den mest utbredda björnarten i världen, med underarter som grizzlybjörn och den europeiska brunbjörnen som lever i Sverige. Vikt: upp till 300 kg.
Världens största landlevande rovdjur, anpassad för livet på Arktis is. Lever nästan uteslutande på säl och är starkt hotad av klimatförändringar.
Nordamerikas vanligaste björnart. Trots namnet kan pälsen variera från svart till brunt och till och med nästan vitt hos vissa populationer.
Den karaktäristiska svartvita björnen från Kina, som till 99 % livnär sig på bambu och är en symbol för naturvård världen över.
Kallas även "månbjörn" på grund av det ljusa halvmåneformade märket på bröstet. Lever i Asiens skogar och är en skicklig klättrare.
En unik björnart från Indien och Sri Lanka med lång, rufsig päls och specialiserad diet av termiter och myror som den suger upp med sina läppar.
Den enda björnart som lever vilt i Sverige är brunbjörnen (Ursus arctos). Björnstammen finns främst i Norrland och Svealands skogar, med de största populationerna i Dalarna, Gävleborg och Västernorrland. Enligt Naturvårdsverket uppskattas den svenska björnstammen till omkring 2 500–3 000 individer.
Björnen har en lång historia i svensk kultur och mytologi och betraktas ofta som "skogens konung". Jakt på björn är tillåten under strikt reglerad licensjakt för att hålla stammen på en hållbar nivå, samtidigt som arten är fredad i övrigt under stora delar av året.
Under vintern går björnen i ide, ett tillstånd som liknar dvala där kroppstemperatur och ämnesomsättning sänks avsevärt. Björnen lever då på fettreserver som byggts upp under hösten och kan gå i flera månader utan att äta, dricka eller uträtta sina behov.
De flesta björnarter är allätare. Dieten består av bär, örter, rötter, insekter, fisk och ibland större däggdjur. Inför vintern äter björnen extra mycket för att bygga upp fettreserver – ett beteende som kallas hyperfagi.
Björnhonor är ensamma om ansvaret för sina ungar. Ungarna stannar med sin mor i upp till två och ett halvt år innan de blir självständiga och ger sig ut för att hitta eget revir.
Björnar har ett exceptionellt luktsinne, betydligt bättre än hundens, men relativt svag syn. De är också starka simmare och kan springa i korta sprintar upp till 50 km/h.
Få djur har haft så stor plats i människans föreställningsvärld som björnen. I nordisk mytologi förknippades björnen med styrka och mod – ordet "björnhud" och uttrycket att vara "stark som en björn" lever kvar i det svenska språket än idag. Vikingatidens "bärsärkar" sägs ha burit björnpäls i strid och åkallat björnens kraft inför drabbningar.
Hos samerna intog björnen en särställning som ett av de mest vördade djuren, omgiven av strikta ritualer kring björnjakt och björnbegravning för att visa respekt för djurets ande. Även i andra kulturer, från Nordamerikas urfolk till antikens Grekland, har björnen symboliserat allt från beskyddare och kungamakt till stjärnbilderna Stora och Lilla björn.
Många menar att det svenska ordet "björn" ursprungligen var ett omskrivande smeknamn (eufemism) för att undvika att uttala djurets "riktiga" namn, av rädsla för att mana fram det – ett vanligt drag i flera nordiska språk.
Björnen pryder än idag vapensköldar, flaggor och logotyper runt om i världen som en symbol för styrka, uthållighet och vildmark – från ryska statsemblem till svenska landskapsvapen som Gästriklands och Hälsinglands.
Att stöta på en björn i skogen är ovanligt, men det är bra att veta hur man beter sig om det skulle hända. De flesta björnmöten slutar utan incident eftersom björnar generellt undviker människor.
Prata, sjung eller klappa i händerna när du vandrar i björntäta områden, särskilt i tät skog eller vid porlande vatten där björnen kanske inte hör dig komma.
Om du ser en björn – spring inte. Backa långsamt och prata med lugn röst så att björnen förstår att du är en människa och inte ett byte.
Kom aldrig mellan en björnhona och hennes ungar. Honor är extremt skyddande och kan reagera aggressivt om de känner att ungarna hotas.
Vid camping bör mat och doftande föremål förvaras tillslutet och långt från tältet, så att björnar inte lockas till lägerplatsen.
Björnar är stora och starka djur, men attacker mot människor är mycket ovanliga. De flesta björnar undviker aktivt kontakt med människor och drar sig undan om de får möjlighet.
En brunbjörn kan nå hastigheter på uppåt 50 km/h i korta sprintar, vilket gör den snabbare än en människa på kort distans.
Nästan. Under idet sänks kroppstemperatur och puls kraftigt, men björnen vaknar lätt om den störs och kan röra sig kortare sträckor även mitt i vintern.
Den svenska björnstammen uppskattas till omkring 2 500–3 000 individer, med de största populationerna i Norrlands och Svealands skogar.
Trots ryktet som köttätare lever de flesta björnarter huvudsakligen på växtkost som bär, rötter och örter, kompletterat med insekter, fisk och ibland småvilt.
Flera björnarter är idag hotade på grund av habitatförlust, klimatförändringar och illegal jakt. Isbjörnen är särskilt utsatt eftersom smältande havsis gör det allt svårare för den att jaga säl. Pandabjörnen har genom omfattande bevarandeinsatser i Kina lyckats gå från akut hotad till sårbar art.
I Sverige förvaltas björnstammen genom en kombination av forskning, inventering och reglerad jakt för att säkerställa en långsiktigt hållbar population. Organisationer som Naturvårdsverket och Skandinaviska björnprojektet arbetar aktivt med att övervaka och skydda björnstammen.
Vill du läsa mer djupgående forskning om björnars biologi och beteende finns bra samlad information om björnar hos naturvårdsorganisationer som följer björnstammens utveckling år efter år.